vissto

jag ar sa trott... inte bara i kroppen, utan nu ar det till och med min soul som tar klagan... jag vet inte vad det ar som tar pa mig sa mycket.. jag poppar vitaminpillerna mamma gav mig i julklapp, och nu nar tesco har fyllt kylen med mat sa ater jag dessutom pa en regular base.. men anda sa trott...
mestadels ta min soul illa vid da jag fortfarande oroar mig for om min framtid ar saker, om jag nagonsin kommer bli bra pa det jag idag fruktar mest.. och som bara rakar vara det hela amnet jag studerar. hur gor man om man vet att man valt ratt, men det anda alltid bara vagrar att inte vara fel...
jag ser mina klasskamraten har bredvid, de haller pa att programmera in pa spelet vi ska ha final cut klar pa fredag. de gor det med san sakerhet, de vet hur de ska fa sin robot att fungera ut genom hela spelet.. jag, jag sitter mest o krampar ihop natt litet dalig progra som frar den att rora pa sig. jag har gatt fran att vilja vinna tavlingen till att helt enkelt faktiskt inte bry mig utan vill bara att det ska funka.. jag hoppas till gud att man faktiskt far vara anonym till slutet...
idag har jag verkligen en sad mac, dag... vaknade bokstavligt talat upp ur sangen och kande att hela dagen kommer ga mot det graa... det finns en viss persons bilddagbok som har valdigt manga bilder pa landskap och manniskor som verkligen forklarar min sinnesstamning idag.. och jag kan inte tyckas komma ur denna...
har om en halvtimme en tutorian i formal foundations, ett amne som jag alltid tyckt varit "latt som en platt", men idag tycks till och med det amnet med alla dess lagar och krongliga formler vara ett berg att bestiga... och denna lektion handlar da endast till 100% om logik, nagot som jag alltid tyckt mig vara bra pa...
tva (tre svensk tid...) ska jag dock fa motas upp med frida, och jag hoppas hon orkar lyssna pa mitt klagande, for just nu kanns det som jag ar full med den... jag vill bara ha nagon pa telefonen, nagon hemifran, skyp even... nagon att kunna prata om all denna oro i ord snarare an skrift.. jag vet inte om.. eller... ne, jag vet inte....
gud, skulle jag haft trevor har skulle han poangtera att jag har vaaaldigt mycket sand i min vagina nu... hehe, de sma sakerna som far en att le... skulle scott vara har skulle han ge mig en stor kram, shit vad jag saknar den grabben....
men shit, allt kommer fram.. tror att det ar for att det regnar, och att jag tror att moder rod snart ar pa besok. jag kan ju faan inte borja grata nu, jag sitter ju omringad av datafolk (och har annu inte kunnat lokalisera toaletten i denna byggnaden an, borjar undra om det ens finns en toa... jag har ju varit overallt o tittat...  hehe, o fick bilder av migsjalv springa omkring i byggnaden i panik efter toa, fick mig pa bra humor.. o gud, jag ar en sorglig person...).
ne, nu maste jag aterga till mitt arbete, sitter o laser om arrays och hur man organiserar dessa genom olika for-loops och findMax etc.. har verkligen ingen aning vad jag talar om sjalv... mitt liv ar i kris, stor bluff... i think....

har efter mycket funderande insett hur mycket åt data jag spenderar tankar åt... vaknar upp på morgonen o funderar på hur min foor-loop ska funka, eller om mitt control statement kan läggas in i första classen av heffe robotar jag ska programera in.. för att inte tala om nand, nor och xor gatarna som ska byggas samman med flipflopdisken... herre gud... o tänka sig, för några månader sedan var detta helt okänt för mig.. (eller jag, lets face it, fortfarande ganska otydliga områden...)
jag finner ofta mig själv tänka hur otroligt allt detta är, att jag en dag skulle enda upp på ett universitet.. jag visste ju att det skulle ske, men att den dagen nu kommit känns väldigt underligt...

utöver vanliga skolsnack då..
jag saknar mina vänner väldigt mycket, jag tycker dock det är väldigt positivt att inte vara nära alla. jag tycker om att det krävs en effort att träffa varandra, för det är verkligen underbart att då göra den efforten o ta sig till nån okänd plats och träffa dessa underbara liv. visserligen önskade jag att det kunde vara lite enklare, att jag inte hade valt att sätta en hel ocean emellan... men what to say, de vägrar ju prata engelska på kontinenten...

what else... well, manliga könet gör mig alltid mer och mer förundrad... har tydligen gått och blivit nåns flickvänn... när jag sedan poångterade att vi mötts tre gånger, altid under alkoholens påverkan (låter bättre än "på fyllan", dont it..) så beslutade han sig för att berätta delar av sin livsstory.. sorry grabben, jag är inte så lättflörtad... tack gode gud för vita lögner, and ill make them work...

well, thats it for now.. oh, just.. i call myself a N.E.R.D... och om jag inte minns fel så gjorde även en riktigt populär grupp det för nått år sedan... se mom, its not that bad... could be worse, i could be an A.M.E.R.I.K.A.S N.E.X.T T.O.P. M.O.D.E.L.....

ok, robotmainia. robotcode, vårt kära programeringsprogram där vi ska skapa våra egna robotar för att senare delta i en stor tävling med alla övriga comp. scientists.... ok, där har vi dens definition. här dess effekt för tillfället; aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
vänt, hur blev det vecka sex nästa vecka... och hur kunde jag ha missat att vi under dessa gågna veckor tydligen skulle ha jobbt på att programera, inte bara på utgivna robotprojekt, utan ävne på vår egen privata combat robot!! o den ska gärna in nästa vecka... hur kunde detta ske... nånting säger mig att min final heffe (heffe är namnet på min robot...) kommer vara en combined heffe av alla de robotar jag skapat hittills... ooo, stackars heffe, han är så gott som död därute på battlefielden....
tydligen går andra programeringskursen bra dock, 10 utav 10 i bedömning på senaste uppgiften, how does she do it...
intro kursen till comp architecture gick lite värre, inte kursen i sig, men eftersom min data vägrat att skicka in o regristrera mitt första assignment förra veckan så får jag hoppas att dessa puppy dog eyes o vackra leende kan skaffa fram mig en förskjutning på tiden... min data funkade inte, jag vet inte vad som hände... (jobbigt läge, come andra året, när jag faktiskt borde veta så pass mycket om datorer att jag kan reparera problemet eller med tekniska termer förklara vad som var problemet.. där försvann "hunden åt upp min läxa"- ursäkten...)
sitter utanför lecturhall A, där jag för cirka en timme sedan hade en lecture o där jag kommer ha ännu en om ca. fem min... ser inte en enda av mina datakamrater dock, kanske är inställd.. (hoppas hoppas hoppas...)
i helgen blir det verkligen biblioteket, måste studera o programera... nice weekend det är... lever la dolce vida med all dess glans... lever la dolce vida.... lever la dolce vida...

om en kvart borjar lektionen, omringad av datorer och "datanordar" (numera kanda som "mitt folk") forsoker jag fa tiden att ga genom att ga in pa diverse bloggar, bilddagbokar och facebooks. jag har till och med lyckats med att lasa igenom bade sn och dn tva ganger... jag har varit i skolbanken sedan klockan tio imorse... yes, jag ar uttrakad...
hur gor man for att fa natt man vill ha, det finns sa manga teorier om hur man ska ga till vaga for att fa sin vilja igenom. vissa sager att man ska grab the bull by its balls och bara "do it"... men om man ar en feg liten javel som jag sa ar detta ball grabbande valdigt valdigt valdigt laskigt... man vill ju inte grabba fel o fa sig en rejal spark, eller varre... (..sa att saga..)
need to learn how to grab those balls...

resultaten för gågna året är tillbaka, och man kan verkligen se på folk huruvida de tyckte sig ha lyckats eller om de failade med stort F.
jag hade inte kunat bli lyckligare!!! matten, som jag trodde jag var hårt körd i, lyckades jag skrapa upp till ett C+. (på en A+ till E skala). Ett C+, hur gick detta till!!! jag förstår ju inte ens vad det är för något jag sysslar med nör jag sitter där i skolbänken....
men det viktigaste, och faktiskt enda som betyder nått nu när jag ändrat inriktning, var kursen i programmering... och vad fick jag ihop där??? A+!!! lycka lycka lycka!!!