vissto

åkte förbi en av nyköpigs många rondeller (läs många då nyköpings kommun tydligen bestämt sig för att sätta nyköping på kartan genom att anlägga sveriges mest rondelltäta stad), för alla nyköpingsbor är det spelhagsrondellen, för alla utanför nyköpings gränser innehåller denna rondell ett monument som snarare påminner lite om stonhedge än något som har med nyköping att göra. men idag, idag var det bara så vackert. lamporna som lyser upp dessa annars tråkiga och fula stenarna reflekterade sitt ljus i förbipasserande snöflingor och skapade någonting som mest kan efterlikna den vackrast konst. det var nästan på gränsen att jag stannade i rondellen för att gå ut och beundra denna vackra föreställning.

det fick mig också att tänka väldigt mycket under hela resan hem (hela fem kilometer från nyköpings centrum…). om någonting så fult som dessa stenar helt plötsligt kan förvandlas till detta vackra, kan då även andra problem lösas om man bara ser dem under andra förhållanden.

jag vet inte riktigt hur jag ska försöka bekämpa allt som flyger i luften just nu, och med allas demoner (även inkluderat mina) som just nu svävar runt i etern kan man nästan bara beskriva allt som självaste inferno. men hur ska man kunna se saker i andra förhållanden, krävs det att det ska bli vår för att allt ska kunna fixa sig. jag vill bara slänga en filt över allt och försöka sudda bort det genom att byta lakan. (för övrigt vet jag att den meningen inte hade någon som helst betydelse, men jag hoppas ni förstår vad jag försöker säga…) jag vet att jag inte kommer kunna lösa världsproblemen på en dag, jag tror tyvärr inte ens jag kommer ha en faktor i att lösa något dilemma alls under den snaraste framtiden, men jag vill ändå hoppas att det kommer att gå. jag vill hoppas, för just nu ör det tyvärr bara hoppet jag har, och nåde den som försöker ta det ifrån mig. jag tänker inte lämna ifrån mig det, inte utan en rejäl fajt, och det gäller allt.

jag ger inte ifrån mig mitt hopp… jag ser dessa vackra bilder framför mig, och jag vet att det är en verklighet. och det viktigaste, jag vet att det är en möjlighet.

ge inte ifrån hoppet, jag tänker inte tillåta det.