vissto

har du någonsin känt att du är oönskad. jag lovar, om jag måste känna så här en längre period till, då packar jag mina väskor, tar ut mina fonder och reser tillbaka till mitt posada. jag är trött på att behöva tänka på vad jag säger, jag är trött på att hela tiden bita mig i tungan och hoppas på att det jag nyss sa inte kommer tolkas fel. jag vill inte behöva titta tillbaka på saker jag sagt och gjort och tänka att det kan vara en av anledningarna till att folk gör som de gör mot mig. jag är framförallt trött på att folk tar illa upp på saker som jag vet de gör precis lika bra som mig.
jag längtar tillbaka till den värld där man sa och va precis som man ville, och var äkta mot sig själv. folk kunde ta det, och framförallt behövde man inte oroa sig för att förlora allt genom ett misstag med orden.
-jag vill tatuera en dykare här!
-det skulle jag inte göra om jag var du.
-varför?
-för det är fult!
ärlighet, men framförallt ärlighet som är för att hjälpa inte skada.
danmark lockar rejält mycket just nu. det sorgliga är att jag vet att jag inte kommer åka dit, jag vet att jobb kommer komma emellan och nu försöker jag bara få kontakt med henne så jag kan medela det.
jag är bara ledsen om jag sagt något för att irritera, men just nu måste jag tyvärr erkänna att jag inte bryr mig ett skit. detta är bara min ärlighet som talar. detta är bara jag.
och för att citera en nära vänn, "marco polo. fråga ej varför..."