vissto

idag gäller dt att gå upp med tuppen. eller, i alla fall känns det som om jag måste gå upp med tuppen då mitt kontinuerliga "dolce vita" liv (aka arbeslöshet) her gjort mig lat. jag är van att int behöva gå upp innan tolv, om jag så beslutar. jag är van att äta frukost i lungn och ro framför trogna vapendragaren tvn. jag är van att besluta när, var och hur jag ska gå upp- men framför allt vad som händer sen. idag blir jag inkastad i jobb, och jag känner att varenda cell i min hela kropp gör revolt.
helt plötsligt har jag gått ifrån att leva livet på lugna sidan till att behöva gå upp och jobba. det låter säkert jätte töntigt och det får mig säkert att framstå som världens lataste vuxen (jag kallar mig nu vuxen då jag tycker att man vid 20 vuxit ur ungdomskastet...), men det är som när man hade lov och var tvungen att gå tillbaka till skolan. fanns det någon värre morgon än den precis innan skolan öppnade dörrarna igen. när man levt i en vana är det väldigt svårt att bryta den. och när man levt i denna typ av vana är det extremt svårt att komma in i rutin igen. (speciellt om man stannade uppe sent för att umgås lite med vännerna...)
men jag suger in magen, sätter näsan i luften och andas in det som kallas "morgonluften". för en dag är jag en arbetande kvinna, precis som alla andra....
...godmorgon på er...