vissto

så jävla jobbigt att inse att man saknar en människa otroligt mycket mer än vad man trodde. jag kommer inte se denna människa på ett bra tag. och hon saknas verkligen. jag minns de underbara samtalen vi hade ihop, hon fick mig att tänka på ett annorlunda sätt. jag saknar henne. det är sjukt att det krävs en å, ett skutt och ett gupp mellan sig själv och personer för att man ska förstå hur mycket dessa betyder för en. man tar nog lätt alla här hemma för givet, då man vet att de endast är ett samtal ifrån en. från och med nu ska jag verkligen försöka uppskatta de kompisarjag har här, och försöka ta mig ur sängen och in till stan om det händer något. men just nu saknar jag verkligen henne så enormt, enormt mycket...