vuxen 1on1
är det någonting med snön som får alla runtomkring en att må som sämst. jag tror inte det finns en enda person i min närhet som ionte har någonting att gå omkring och oroa sig över eller må dåligt över. vad hände med världen, är detta att växa upp. för om att vara vuxen innebär hoper av problem och nära och käras problem inlindat i en värld som skriker på hjälp, då vet jag inte riktigt om vuxenheten är någonting för mig. jag har länge sagt att jag ska stanna i den ålderna jag är i nu för evigt, just för att jag inte riktigt har kommit till det stilleståndet då jag vet vad som ska sägas vid "vuxna" problem. tänkte att genom att stanna här kanske man slapp dessa situationer. nu senare har det slagit mig att bara för att jag stannar i åldern kommer ingenting annat göra det och världen kommer fortfarande sätta mig i dessa situationer. så det blir att fira många födelsedagar framöver. men det hjälper inte det faktum att jag fortfarande inte vet hur man ska agera nu. det fanns ingen kurs i gymnasiet som lärde oss att ge stöd vid förlorandet av någons man, eller vad som händer om någon i ens närhet har fått problem med kronofogden men är för ung för att göra någonting åt det. hur kan man lära ut ämnen som textilverkstad och filmkunskap men inte erbjuda en enda kurs i vuxenhet 1on1. jag vet nu hur man ska sy på en dragkedja och jag vet hur man snickrar ihop en fin hallspegel med vit glans, men jag har ingen aning hur jag tröstar en ensam fru eller en barnlös mor. och jag vet heller inte vad jag kan göra för att alla i min omgivning ska må bra igen, jag vet inte hur jag kan fixa dessa problem- och det stör mig. är detta varför jag vill bli läkare, för att "fixa" folk....
men än har jag många år kvar, förhoppningsvis lär man sig med åren... ...eller...