...på engelska...
ännu en dag i the ucd factory. spenderade hela dagen på bibloteket varvat med kaffe pauser i den härliga vårvärmen med vännen emma. endast en dag kvar tills prov perioden börjar, endast fem dagar kvar tills den är över. vet inte vad som gör mig lyckligast, det faktum att den äntligen börjar eller det faktum att den äntligen är över...
spenderade dock även kvällen med emma sittandes utanför centra, där jag så glatt hade tänkt inhandla dagens kvällsmat men efter att ha tagit ett säkert varv i den omgorda butiken insett att det enda som åker ner i min korg är ett paket flingor och en liter sojamjölk..
jag och emma pratade mycket, och har pratat mycket, om hela tiden vi spenderat här. det är bara nu på "äldre" dagar som vi faktiskt börjar inse hur häftigt det är att vi är här. vi har inte bara lämnat säkerheten från våra hem och våra vänner, som de flesta gör när de börjar sina studier, vi har verkligen kommit till en helt ny kultur där vi till och med har tvingats sträcka oss utanför säkerhetszonen av vårt egna språk. det är nog svårt för många att fösrstå hur det verkligen är att leva hela sin dag på ett språk man inte behärskar på samma sätt som man gör det ma växte upp med. visst, man kan kolla på en film utan text och tycka att man klarar engelskan bra, man kanske inte ens har några problem att försyå eller göra sig förstådd när man reser utanför sitt lands gränser. men vi lever i det. vi vaknar upp på morgonen men rumskamrater vi talar engelska med, går till skolan där vi på vägen matas in med information från diverse skyltar och konversationer runtomkring oss på engelska, vi sätter oss i en stor lektionssal och samtalar med våra klasskamrater på engelska, vi lyssnar på dessa proffesorer som lär oss och ger oss kunskap på och via detta språk, vi går hem och är med våra kompisar på engelska. all literatur, all information allt vi får veta är på detta språk, ett språl vi faktiskt aldrig levt i tidigare under en längre period. allt detta är faktiskt häftigare än vad man ibland kan känna att det är då man hela tiden har blivit van i dessa situationer att allting är på engelska. jag kommer aldrig veta hur det är i början under sin universitetsperiod i sverige, kommer inte på flera år framöver ens veta hur det är att leva i sverige över längre perioder. allt detta känns väldigt konstigt.... men jag kommer inte klaga över detta, denna period och framförallt denna insikt har gjort mig starkare och säkrare än tidigare. jag vet att det kommer vara svårare för mig än för andra här eftersom jag hela tiden måste joggla detta "handikapp", men jag vet även att jag kommer komma ur det hela som en starkare person.. kanske till och med det på engelska,,,,,
men vem vet. snart har ett år gått, och inte vet jag om jag känner mig smartare.. hell, jag läste en hel kurs om hur man skyddar sig mot virus eller liknande ting som attakerar och bryter ner ens dator, och vad händer.. min dator krachar, mitt framför mina datadrivna ögon... kan det vara för att det är på engelska......
spenderade dock även kvällen med emma sittandes utanför centra, där jag så glatt hade tänkt inhandla dagens kvällsmat men efter att ha tagit ett säkert varv i den omgorda butiken insett att det enda som åker ner i min korg är ett paket flingor och en liter sojamjölk..
jag och emma pratade mycket, och har pratat mycket, om hela tiden vi spenderat här. det är bara nu på "äldre" dagar som vi faktiskt börjar inse hur häftigt det är att vi är här. vi har inte bara lämnat säkerheten från våra hem och våra vänner, som de flesta gör när de börjar sina studier, vi har verkligen kommit till en helt ny kultur där vi till och med har tvingats sträcka oss utanför säkerhetszonen av vårt egna språk. det är nog svårt för många att fösrstå hur det verkligen är att leva hela sin dag på ett språk man inte behärskar på samma sätt som man gör det ma växte upp med. visst, man kan kolla på en film utan text och tycka att man klarar engelskan bra, man kanske inte ens har några problem att försyå eller göra sig förstådd när man reser utanför sitt lands gränser. men vi lever i det. vi vaknar upp på morgonen men rumskamrater vi talar engelska med, går till skolan där vi på vägen matas in med information från diverse skyltar och konversationer runtomkring oss på engelska, vi sätter oss i en stor lektionssal och samtalar med våra klasskamrater på engelska, vi lyssnar på dessa proffesorer som lär oss och ger oss kunskap på och via detta språk, vi går hem och är med våra kompisar på engelska. all literatur, all information allt vi får veta är på detta språk, ett språl vi faktiskt aldrig levt i tidigare under en längre period. allt detta är faktiskt häftigare än vad man ibland kan känna att det är då man hela tiden har blivit van i dessa situationer att allting är på engelska. jag kommer aldrig veta hur det är i början under sin universitetsperiod i sverige, kommer inte på flera år framöver ens veta hur det är att leva i sverige över längre perioder. allt detta känns väldigt konstigt.... men jag kommer inte klaga över detta, denna period och framförallt denna insikt har gjort mig starkare och säkrare än tidigare. jag vet att det kommer vara svårare för mig än för andra här eftersom jag hela tiden måste joggla detta "handikapp", men jag vet även att jag kommer komma ur det hela som en starkare person.. kanske till och med det på engelska,,,,,
men vem vet. snart har ett år gått, och inte vet jag om jag känner mig smartare.. hell, jag läste en hel kurs om hur man skyddar sig mot virus eller liknande ting som attakerar och bryter ner ens dator, och vad händer.. min dator krachar, mitt framför mina datadrivna ögon... kan det vara för att det är på engelska......
Kommentarer
Trackback