can't say that i do

då gjorde man bort sig för dagen. fick ca 11.00 reda på att alla lektioner efter denna var inställda, förutom då så klart den sista vid 4!! jag o en klasskamrat beslutade att åke på en liten tur i hans nyköpta bil, sagt och gjort o vi körde runt lite i dublin. efter en stund insåg vi båda att vi inte riktigt hade koll på vart vi var någonstans, eller vart vi var på väg. min instinkt sa till mig at fortsätta, men man ska aldrig lyssna på min instinkt, den kan ej litas på. tre timmar senare landar vi tillbaka på ucds mark, i tid för italienskan som jag nu vid denna tid trode var klockan 3. rusande upp mot den sak jag trode den var in, in i salen "detta är italienska va?" säger ja, nej säger hon o kollar på mig som om jag vore du i halva huvudet.. crap, fel klassrum, in i sal nummer två. här har det inte börjat så jag o två karlar står utanför o väntar på att det ska öppna dörren. jag märker att de kollar bizzart på mig, har jag nått i näsan liksom... klassrummet öppnas och in går vi alla tre. "det här är italienska va?" säger jag med en självklar självsäker ton, nej däger de o kollar på mig som om andra halvan av huvudet var lika dum som den första. så nu stod jag här med två halvor dumskalle och ingenstas att gå. kutar ner till datorerna, kollar schemat, nämen titta där, lektionen börjar ju inte förrens fyyyyra, grand, då går jag tillbaka dit senare o tappar den lilla värdighet jag har kvar i kroppen... ååååh.....
hur som haver, nu sitter jag då här o väntar på att denna lektion ska se till att börja, ser jag fram emot att lära mig språket, nej can't say that i do...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback